Festivalqueen

Nedräkning
BRÅÅÅÅVALLA! 
Det börjar närma sig. 
Tjoho! 
Det bästa på hela året! 
 
Idag släpptes val av jobbtider 😊 
 
Man väljer en "grupp" - det finns typ 10 grupper med olika tider i 4 dagar. 
Jag försökte matcha med spelschemat... 
Det är 5 scener! 
 
Insåg att det skulle behövas ett avancerat datorprogram för att klara av den matchningen, så det slutade med att jag valde utefter de mest humana arbetstider - enligt mina mått mätta. 
Alltså varken börja jobba vid midnatt eller vid gryningen... 
 
Kommer missa Håkan för jag jobbar när han spelar, men lördag-kvällen är helig, för då spelar Henrik Berggren och Bob Hund! 
 
Henrik ska spela 17:00, jag slutar 17:30 så då blir det att SPRINGA! 
(Det har jag ju gjort förut, i gula manchesterbyxor - den historien kan ni läsa i ett av mina tidigare inlägg 😊) 
 
Hoppas han är sen ut på scen, min älskling - så som det var förr i tiden. 
 
Jag minns att Elisabeth och jag satt och väntade i TVÅ timmar i frihamnen i Göteborg... 
Vi skulle precis ge upp och ta färjan tillbaka, jag kände mig trött och ville hem - då hörde jag intro-musik från scenen...
Jag hoppade upp och ner av glädje! 
(Elisabets kommentar: 
"Lugna ner dig, Anna.") 
😂 
Energi-kick som slutade i nån timmes njutning framför scenen. 
 
Det är bara 27 dagar kvar tills jag är där! 
För att ni ska förstå vad det innebär för mig kan jag berätta att jag träffade Emelie (en av spindlarna i nätet) innan jag åkte hem förra året och frågade: 
- Vilka datum är nästa år? 
JAG KOMMER! 
 
Detta alltså efter 5 dagars intensitet! 
Detta efter att jag tagit ner tältet och packat ihop, städat undan på min tältplats och packat in allt i bilen. 
Efter jobb i 4 dagar och dansa såfort tillfälle... 
 
Men egentligen inte så konstigt. 
För det är en 5 dagars energi-kick ändå, 
för jag får göra det jag älskar: 
 
* Lyssna på live-musik! 
* Träffa människor! 
* Prata! 
* Skratta! 
* Somna till sorl och svagt ljud av någon live-spelning i bakgrunden. 
 
Den tiden då då jag känner äkta lugn i själen. 
Låter konstigt, med tanke på hur intensivt det är - men det är så jag funkar. 
 
Hoppas jag får samma tältgranne som förra året 😊 
Han spelade gitarr och hade en röst att dö för! 
Mattias Påle, hette han. 
Det lade jag på minnet, för jag är övertygad om att jag kommer se honom på en scen nånstans i framtiden! 
(på bild)