Festivalqueen

Depeche Mode - fan forever
INNAN:
Jag ångest-kollar på Let's Dance. 
Ångest-frenetiskvirkar. 
För jag vet att på andra kanalen gästas mitt absoluta favorit-band Skavlan. 
DEPECHE MODE. 
Och jag vet inte hur jag kommer reagera när jag ser. 
Jag vet inte om jag är redo för känslostormen. 
Det kommer vara mitt älsklingsspråk i både tal (cockney) och musik, det kommer vara kloka tankar i intervjun, för det här är änna riktiga rävar. 
Alla mina nära vet... 
Plus både mamma och jag häpnade när min sk plastpappa idag sa:
"jodå, Depeche minns jag, när det strömmade ut sorgemusik från Annas rum" 
Jag var 15 år då, nu är jag 41 och älskar dem fortfarande som gudar. 
Jag satt på låset vid biljett-släpp i höstas för turné-premiären i Stockholm 5 maj så detta blir min preview. 
Nu kör jag då... 
 
EFTER: 
När de tre gudarna kom ner för trappan och nästföljande 5 minuter känslostorm bölade jag. 
Tårarna sprutade så dant att jag fick ta av mig glasögonen, för de immade igen! 
Men när jag lugnat ner mig njöt jag av konversationerna på språket som jag förstår allra bäst näst efter mitt modersmål - cockney. 
Bästa citatet, naturligtvis av Dave Gahan: 
"Music always carried me through so much stuff and still does." 
Värt ett äkta dela-citat på fuckin' fb! 
Inni'! (översättning från cockney; isn't it, med betoning på sista stavelsen) 
Och sen gick gudarna upp på scenen och då dog jag. 
Nej, det gjorde jag inte. 
Jag ställde mig upp, sträckte händerna upp i luften och njöt. Och ensam-discoda lite. 
Femte maj! 
Femte maj! 
Fifth of May! 
Fiff uff fuckin' May! 
MUSIC CARRIED ME THROUGH SO MUCH STUFF AND STILL DOES...
Musik-Associationer

Jag får en chock.Varje gång. När jag inte är beredd.

Kan hända flera gånger om dagen. 

Jag kör bil och lyssnar på radio,
Jag kollar på tv,
Håller på med nåt, whatever...
Helt plötsligt kommer en låt som helt får mig att tappa fattningen.
Från ledsen till glad,
Från glad till ledsen,
Från neutral känsla till att få värsta känslostormen.

Nu var det Melissa Horn.
Magen knyter sig för jag älskar henne.
Jag tänker tillbaka på live som har varit magiskt.
Och jag tänker på min älskade vän som jag hade förmånen att få lära känna när vi bodde i Varberg ihop.
Hon spelade på sin gitarr, och sjöng bland annat Melissa Horn-låtar med en röst som en gud. 

Jag satt på golvet med knäna i kors en halvmeter ifrån, bara stirrade och njöt. 

Sånna ögonblick är lika magiska som att se musik på scen - om än inte ännu mer... 

Vad fan hände?
Lite spontana anteckningar från helgens bravader: 
 
Kl. 21:22 
VAD FAN HÄNDE? 
Jag kände mig lite trött. 
Bussresa och väskkånk och trappor att gå i och installera sig i hytten. 
Lite smink- och parfymkoll i taxfreen och lite tjöt med goda vänner. 
"Ja ja, jag får väl se hur länge jag orkar" tänkte jag. 
 
 
 
Live-musiken startar och jag blir som en ny människa! 
Energi som kommer från ingenstans och jag dansar... Åh vad jag dansar. 
Med glädjetårar i ögonen och jag älskar det! 
Jag älskar det så mycket! 
När live-musiken tystnar, tystnar jag också, så jag jag ska ta en sväng till rökrummet. 
 
 
 
Kl. 22:33
VAD FAN HÄNDE?
Helt plötsligt står Eric Gadd där mitt framför ögonen på mig. 
Jag ber om att få ta i hand, önskar honom lycka till på kvällens spelning och går därifrån med ett stort leende på läpparna. 
 
Kl. 03:50
Nä, nu är det dags för sängen. 
Jag har dansat och lyssnat och skrattat och jag är lycklig. 
Men musiken tystnade, så jag tystnade också.
Har nu dragit mig tillbaka till min enkla hytt och ska ta lite nattamat och läsa En man som heter Ove.
 
 
 
Kl. 10:30
Jovars, rätt trött. Men orkade ändå ta en runda i taxfreen och prata minnen från igår och skratta lite igen. 
 
Kl. 14:15 
Soft trubadur i baren. Sitter tillbakalutad i fåtölj och njuter av Stockholms skärgård i strålande solsken med klarblå himmel. "Fan, va jag älskar livet just nu" tänker jag. 
 
Kl. 15:15 
VAD FAN HÄNDE? 
Jag trodde inte jag hade någon energi kvar efter gårdagens röj på dansgolvet, men nu har Cover-bandet avslutat resan och jag har dansat igen. 
Nykrast av alla och röjt mest av alla på dansgolvet. 
 
Kl. 15:45 
Stod öga mot öga med Eric Gadd helt plötsigt. 
Klappade honom på axeln och sa "Bra spelning igår, dö". 
Går därifrån med ett leende på läpparna. 
 
Bussresan hem blev kort. 
Lyssnade på Depeche Mode's nya release...