Festivalqueen

Kärlek och hat

BOB HUND mix á la Molntuss-Anna


Vem får en smäll? Ett äpple i huvudet?

Jag rear ut min själ.

Adjö lägenhet. Goddag social.

Nu är det slut, nu får det räcka!

Nu är det revolution på gång!

Men raketmaskinen går om en vecka.

Då är det tra la la för lilla molntuss.


(en hyllning till Bob Hund och en smäll till ffk = fucking försäkringskassan)


Behind the wheels

Music for the masses (1987) är fortfarande mitt favorit-album och bästa bil-musiken. 

Men med Anna 'behind the wheels' kan hända det blir liiiite för mycket tryck på gaspedalen när hon tar en tripp med sin bästa vän, trots att hon inte är 15 år längre... Det är hennes svaghet. 

* Behind the wheel 
* Little 15 
* Never let me down again 
* The things you said 

Del 3:2 - Ständigt törstig

Innan jag fortsätter min berättelse ska jag ha lite mellansnack och prata om vatten.

Vatten - denna ädla dryck.


Ständigt törstig var jag vid tvångsinläggningen på psyk.


Jag blev nämligen restrigerad med 0,7 liter vatten om dagen, för de tyckte att jag kissade så ofta och drack för mycket av denna fina dryck.

Vid ett tillfälle en av de första dagarna bad ett par sköterskor om ett “möte” och konfronterade mig med frågan om jag tog vätskedrivande medel.

Hur nu det skulle ha gått till…

När jag kom visiterade de mig från topp till tå. Kollade skorna och skakade jackan.

Jag hade bara de kläder som jag bar vid tillfället vid kollapsen i motionsspåret.

Några andra tillhörigheter hade jag inte med mig, förutom några presenter från vänner som besökt mig under veckan på MAVA.

(Inte ens mobilen hade jag - den låg hemma på soffbordet.)


Som jag räknade…

Jag räknade och räknade.

Om jag tar så här mycket av vattnet nu, så har jag ju inte så det räcker till maten sen.

Vattnet var alltid slut i slutet av dagen och det var klister i munnen.

Jag vaknade på natten och kunde inte somna om för jag var så törstig.

Jag var ständigt muntorr och hade ofta huvudvärk, vilket jag sällan har annars.


Jag riktade dreglande blickar mot den fina Vatten-automaten när jag gick förbi den.

Där kunde man välja iskallt still or sparkling - YUM!

Istället fick jag be personalen om påfyllning från en tillbringare som de förvarade i kylskåpet med hänglås.

“Hur mycket är det kvar?”

Samma fråga från mig varje gång jag skulle fylla på.


Jag försökte smuggla vatten ibland, ifall jag lyckades sno min näringsdrycksflaska innan personalen tog den från bordet kunde jag okynnes-fylla den med vatten vid något obemärkt tillfälle. He he he.

(detta förstås vid tillfällen då jag inte hade vak 24-7 med en personal högst 1 meter ifrån mig konstant)


Kanske ni kan förstå att jag gick bärsärka när psyk-Anders fick psykbryt och välte hela soff-bordet där mitt vattenglas stod!


Vatten.

Den bästa av drycker.