Oj då.
Jag visste jag hade min dagbok sparad från Östra sjukhusets psyk någonstans, men jag häpnade över bibban jag hittade 😯
Jag skrev rent hela dagboken sen när jag blev utskriven, organiserade i kapitel och lade till fotnoter där det behövdes.
Det blev 179 A4-sidor...
Det var som terapi för mig att ha något att pyssla med när jag kom ut från att ha blivit instutionaliserad på dår-huset (ordet taget från en patient jag träffade där inne 😊)
Jag hade något att koncentrera mig på när jag helt plötsligt var ensam i lägenheten efter att ha haft sällskap i stort sett 24-7 i 4 månader...
Jag skickade faktiskt in det till ett par bokförlag, men fick avslag.
Då gav jag upp.
Fortsatte naturligtvis att skriva, men nu finns alla texter i en enda röra i anteckningsböcker, lösa lappar, digitala dokument och i sociala medier...
Men visst finns materialet, som en god vän sa en gång.
Numera är jag kanske inte så intresserad av att just ge ut en bok, men jag delar min historia med skräckblandad förtjusning här istället.
(känns lite mer lättsamt på en blogg - mer opretentiöst på något sätt)
Här är en bråkdel av vad jag skrev för 10 år sedan:
0 kommentar(er)
